sofiablidberg

Idag var det basket på schemat. Innan matchen så åt jag pizza med Matilda och Nicke. Då paratade vi om basket, mest jag och Matilda. Vi pratade om alla lyckliga stunder och då kom jag på hur mycket jag faktiskt saknar basketen. Tänk alla lyckliga stunder som jag har haft med er, JB Sonics. Inte bara lyckliga utan även tuffa och svåra stunder också, men det löste vi alltid. När vi sen var på matchen så märkte jag hur mycket jag saknar det med! Det är så sjukt, att kunna bli så lycklig av någonting? Allting kändes så bra. Jag var så lycklig. Kanske det inte går att bara sluta tycka om basket när jag spelat det i 6 år? Jag vill komma tillbaka samtidigt som jag inte vill. Jag vill inte vara fast för alltid. Jag vill hitta nya roliga saker att göra. Det är fanimej samma sak med fotbollen, gud vad jag bara vill börja spela igen! Men ändå inte, det är inte samma sak som det var för 2år sen. Nu är allting så seriöst och jag hatar när det blir så, för seriöst. Man kan inte ha för roligt, då är man ju bara oseriös som spelare och får inte spela..Åh, gud vad jag bara vill tillbaka till det som var för 2-3 år sen. Allting var så bra då, inte allt för seriöst heller..

pussss