sofiablidberg

ikväll orkade jag plocka fram mina undan plockade känslor och skriva en novell om det till svenskan, det känns för jävligt.
men det är som petra sa, en novell går nästan inte att skriva om man inte varit där och upplevt det. nu kommer detta ligga och gnaga på mig åtminstonde hela kvällen. kanske hela dagen imorgon? hela nästa vecka? det är något jag aldrig vet själv, därför väljer jag att lägga det bakom mig. hur mycket jag än vill så går det inte att få detta ogjort.